Med focus på djurens välmående

En blogg och faktasida om framför allt hundar, men också annat som jag finner intressant som angår djurens välmående i vardagen och all slags träning.

Jag tar avstånd från allt som syftar till att skada, skrämma eller på annat sätt kränka djur till att lyda.

Leta alltid efter de snälla och vänliga sätten att träna, fostra och leka med ditt djur, oavsett vilken art eller den typ (ras) du har. Empati och kärlek till sin djur, måste få vara mottot när man lever tillsammans med dem. Alla andra sätt är fruktansvärt orättvist mot den, för den kommer aldrig att förstå varför du inte tycker om den!

Jag har delat mitt liv med hundar sedan barnsben och har i 23 år haft förmånen att leva med den delvis domesticerade hundrasen, Basenji. Min senaste guldklimp blev nästan 15 år. Och vet du vad? De snälla och vänliga sätten gäller även med dem! Detsamma gäller alla ur- och tamdjur. Det är människans ansvar att visa empati och förståelse för de djur vi ansvarar för och delar våra liv med.

Var snälla mot varandra!

Klicka på bilden för mer information

Med en varm önskan om att fler tar denna manifestation till sitt hjärta. Tack Emily Larlham som har initierat denna och satt ord på vårt gemensamma mål att: Allt vi gör ska vara med djurens bästa för våra ögon, både i vardag och all slags träning.

Klicka på bilden ovan för mer information.

Alan Titchmarsh, du är underbar! - intervjuar C. Millan

Cesar Millan intervjuas av Titchmarsch, som efter en stund ifrågasätter Millans metoder att träna hundar. Millan blir påtagligt stressad av intervjun när Alan vänligt, men bestämt, undrar varför Millan använder metoder som forskningen visar är direkt farliga att utsätta hundar för…

Att ha kunskap och respekt för djurens kroppsspråk borde vara en grundläggande utgångspunkt när vi umgås med och tränar dem. En signal är att snabbt slicka sig om läpparna vid stress och andra obehagliga i situationer. Stressignalerna för både människa och djur är densamma och Cesar Millan skiljer sig inte. Det här en av många signaler som C. Millan missar när han utsätter hundarna för sina mycket oetiska och farliga metoder.

 

 

 

 

 

 

 

YouTube-text: Here is the Video Alan refers to… This version has been slowed down so Milan fans can understand it better and see what all the fuss is about.

Värdet av trygghet

Det är alltid viktigt för alla att känna genuin trygghet, oavsett art eller ras.

 

Älskade gamla Yaspar i husses knä ♥

Skötare död i varghägn - Orsak och verkan, eller blev hon sjuk?

Först av allt går mina tankar till alla berörda av det som hänt på Kolmården ♥ Man har parker av många orsaker och etiken bakom det kan diskuteras i all oändlighet. Nu finns de där och en olycka har tyvärr hänt på en av dem.

Diskussionerna om vargens vara eller icke vara, ute i våra svenska skogar har tagit fart efter den tragiska händelsen på Kolmården för två dagar sedan. Själv har jag inga problem med varg, utan vill fokusera på hur det överhuvudtaget kunde ske. Jag vet att man har valt olika sätt i vårt avlånga land, att umgås och hantera varg i hägn och då jag själv alltid är intresserad av beteendens ”orsak och verkan”, samt att jag själv sedan 17 år lever tillsammans med en bara delvis domesticerad pariahundras, handlar mina funderingar om det.

Vi vet att ens eget och andras beteenden, lugn, rädsla, sjukdomar, stress och  mycket annat, påverkar ens eget uppförande, men också sin omgivning. Det är ingen skillnad hos vargen. Då ska man komma ihåg att stress kan sitta i hos en individ upp till 7 dagar. Vad hade hänt hos de aktuella vargarna på Kolmården under de senaste 7 dagarna? Om skötaren på Kolmården dessutom blev sjuk i hägnet, kan man heller aldrig förutse vilka reaktioner och kedjereaktioner som kan uppstå – men man kan kanske göra kvalificerade gissningar. Om skötaren var sjuk kommer obduktionen att visa.

Om det var ett regelrätt överfall – vilket jag personligen har svårt att tro – dyker det upp helt andra frågeställningar hos mig.  Hur mycket påverkar valet av de sätt och metoder man hanterar vargar på som skötare, samt olika händelser som kan uppstå mellan skötare och varg? Genom traditionell dominansträning vet vi att man lättare fostrar hårdhänta, lättstressade och osäkra individer. Som jag skrev tidigare, kan stressen finnas kvar hos en individ upp till 7 dagar. Om de dessutom skulle uppleva skötaren som ett stressmoment i sin vardag, hur mycket påverkar det varggruppens dynamik? De lär sig i alla fall med rätt stora svårigheter att lita på människor.

Genom förstärkningsträning, har man däremot en mycket större möjlighet att påverka lugn och trygghet. Att på ett bra och ett respektfullt sätt förhålla sig till varandra, ökar dessutom sannolikheten att det ”smittar” av sig till de övriga i gruppen, samt skapar lättare den grundtrygghet man söker och så väl behöver i en familj. I det här fallet, tonårsvarghanar som inte ens har haft tillgång till sin ställföreträdande förälder dygnet runt under hela sitt första levnadsår, alltså skötaren, vilket egentligen skulle vara det normala i naturen. Ungar ska ha tillgång till sin förälder hela tiden under hela sin uppväxt, anser jag. Varför inte vargarna också?

Vad är att socialisera ett djur, enligt mig

En varg är en varg, alltså ett vilddjur. Man kan alltså inte göra den tam, men man kan mer eller mindre socialisera den till att umgås med människan inom rimliga former. Jag anser att, en gedigen kunskap om vargens signaler och kroppsspråk, ökar sannolikheten för tilliten mellan människa och varg, om man har målet att socialisera den. Det räcker inte, enligt mig, att man flaskmatar dem en period, har ytterligare en tids fulltids omvårdnad och att de sedan ska klara sig utan förälder större delen av dygnet, tillsammans med sina i det här fallet, inte helsyskon. De är alltså hämtade från olika lyor vid cirka 3 veckors ålder.
OM man är duktig på vargens kroppsspråk och signaler, är jag övertygad om att man lättare kan förebygga och respektera vargen på ett sunt sätt, när man umgås med dem. Man vet till exempel när man ska gå undan och på andra sätt vara tillsammans med dem. Jag tror att man först då har en chans att bli en, mer eller mindre, godkänd medlem i gruppen. Det är ändå ingenting man ska förutsätta, då tillit är något man förtjänar och det är ju trots allt ett vilddjur. Jag tror dessutom att, om metoden och förhållningssättet från människan är positiv förstärkning, så ökar grundtryggheten markant och respekten till varandra har en större möjlighet att bli mer dynamisk och mindre stressad.

Jag menar, en skötares ansvar är väl att vara adoptivförälder (en god förebild) och ska väl därmed på ett sunt sätt, guida ungarna om hur man ska och kan handskas med ”sina människor”? Hur man lär dem att vara med varandra kräver ännu mer kunskap av skötaren, samt att den är med dem mer eller mindre dygnet runt. Det är ju två så helt olika arter det handlar om – människa och varg. Framför allt ska de väl känna sig skyddade och trygga, ända från ”nappflaska” och i resten av sitt liv i sällskap med människor? KAN felhantering vara orsaken om det visar sig, eller man tror, att det var ett regelrätt överfall?

Stress och tonårshormoner

Man kan heller aldrig veta när en grupp blir en ”massa”. Inte ens bland djur. Missförstånd, lek som går över styr, en eller flera individer i gruppen försöker dämpa och/eller gå emellan en ”situation”, och någon annan ”svarar upp” istället för att lugna sig. Då har man hamnat i en ohållbar situation om man står mitt i det. Utan fyra ben att fly med från situationen, står man sig nog som människa rätt rådvill om vad man ska ta sig till. Var det mat inblandat på något sätt och många andra frågor snurrar i mitt huvud…

Igår kväll fick vi veta att det är en grupp tonårsvarghanar i det aktuella hägnet på Kolmården. Vargar med tonårshormoner  som mer eller mindre styr humöret från en stund till en annan och allt vad det innebär. Fysiska och psykiska förändringar som ger lättirriterade och kanske lite ”stridslystna” tonåringar, som lättare påverkas av hur vardagen ser ut och dagarna en tid innan dess. Kan stress ha varit den utlösande faktorn? Tonåringar är dessutom individer på väg in i vuxenvärlden, vilka så småningom ska bli mogna nog att ”flytta hemifrån” om de vill och om naturen fick styra, och inte ett hägn. Är det rätt att utsätta tonårsvargar för den stress som besökare i hägnet logiskt sett skapar? Det och flera andra varianter på händelser kan ha varit utlösande faktorer på det som skedde i förrgår på Kolmården.

Vad händer nu med de traumatiserade tonårsvargarna?

I går kväll berättade Kolmården att man slutar tillåta besökare att träffa vargarna, vilket jag tycker är ett logiskt och sunt beslut efter det som hänt. Men min sista undran är ändå, på vilket sätt man kommer att välja att ta hand om vargarna framöver. Det trauma som de fick uppleva i förrgår lär inte positivt ha förstärkt deras upplevelser av människor och inte kommer de att förstå varför deras skötare slutat att komma till dem… Vad blir kontentan om det sköts på fel sätt? Skjuter man dem då?

Det är dags för 2000-talets kunskaper om djur

Det är dags att döda myterna!
Glöm allt du hört om Alfa, Beta, Alfarullningar, dominans, hierarkier, rangordningar osv. Det existerar inte varken hos tamdjur eller vilda.

Det är bara nonsens!

Dessa begrepp används inom forskningen, men saknar den betydelse som folk rör sig med och helt felaktigt använder och missbrukar, sedan årtionden.

Lästips: Anders Hallgrens bok "Alfasyndomet - om ledarskap och rangordning hos hundar"