”Så ska jag vara mot mina djur”. Det beslutet tog jag som mycket liten och det grundade sig på att jag verkligen fick se det bästa, men också det värsta, på olika vuxnas sätt att behandla djur. Mina första goda förebilder är framför allt världens bästa mamma, men också en älskad faster. Båda för deras omhändertagande, rättvisa och kärleksfulla sätt till oss barn och djur.

 Ge snällt, så får du snällt tillbaka

Jag vill vara en en bra och god förebild för mina djur. Med det menar jag att, om man är snäll och rättvis får man samma gensvar från djuren. Lite slarvigt uttryckt brukar jag säga: ”Ge snällt, så får du snällt tillbaka”. Därför har jag haft förmånen att få snälla, kärleksfulla, omtänksamma, busiga och lyhörda hundar, både mot andra hundar och människor. Jag har mycket få regler.

Jag är uppvuxen med hund och när jag fyllde 15 år fick jag min första egna. Mamma och jag diskuterade ”hundfostran” och lånade böcker av bl.a. Anders Hallgren och Roger Mugford på Biblioteket – Det fanns inte mycket litteratur än med samma synsätt som jag hade att få tag på. Det fanns många saker i alla böcker som jag dissade helt, men överlag fick jag ändå en bra grund att fortsätta på.
Många hundböcker har fått hela stycken och sidor överkryssade för att det ”låter bra” i text, men som faller på kontentan av bristen på etik, mitt synsätt samt på orsak och verkan. Jag använder samma lästeknik än idag.

Så fortsatte det, och det har blivit många samtal och böcker om hundar sedan dess och via utbildningar och kurser i psykologi och pedagogik, ofta om hur barn fungerar. Idag följer jag dessutom hela tiden studier av veterinärer, experter inom olika områden och forskare på Internet. En av de roligaste utbildningarna jag gick för många år sedan var försvarets grundutbildning ”Utveckling av grupp och ledarskap”. Där jag fann massor av saker som är reella även på djur, då det handlar om att ge rätt feedback, förståelse och kunskap till sin omgivning.

På farbror och fasters gård fanns framför allt kor, hundar och katter. Jag tillbringade varje sommar där under mina första 12 år.  Jag var som ett plåster på min faster i ladugården sedan jag kunde gå själv och jag höll gärna på med gårdens jakthundar. Faster var den enda som hade sina kor på lösdrift i skogen på somrarna. Jag frågade en gång som väldigt liten, varför inte grannens kor gick fritt ute i skogen som deras gjorde? Och fick svaret: – Är man inte snäll mot dem så kommer de inte hem igen.

Jag fick som liten också på nära håll se obehagliga saker, vilka inte är preskriberade. Men jag har som liten skrikigt, att man ska sluta göra illa den… (djur). Jag har som äldre tonåring varit ofrivillig åskådare och sett hur man kastat stora hundar med ryggen före i asfalt och mark (två schäfrar och en rottweiler vid olika tillfällen) och hängt hundar i kopplet mm. Länge gick jag som ung förbi brukshundsklubbarna på de orter jag bodde eller besökte, och önskade att jag också kunde bli medlem. Men jag klarade inte av det jag såg där. Hundar som bestraffades hårt verbalt och fysiskt, och det var så tydligt där jag stod att hundarna inte visste ”Vad det var som de skulle förstå?”.

Vägen har var krokig, men till slut fick jag arbeta med hundar och deras ägare i olika sammanhang, samt utbilda mig till certifierad internationell hundpsykolog och hundtränare, med inriktning på Hundbeteende och problemlösning. Och igen fått se det bästa men också det värsta. På senare år har jag varit med att avliva ”farliga” hundar som varit så förstörda av sina människor, att myndigheterna beslutat att ta bort dem. I ett annat sammanhang, med vänliga, lyhörda och förstående människor är jag övertygad om att dessa hundar skulle ha kunnat få bra och värdiga liv. Jag har sett hur ett ansikte ser ut efter flera operationer, för att ha blivit attackerad av sin egen hund, hetsad av sambon att gå till attack. Träffat och upplevt den hundens svåra trauman, samt att över att bli omhändertagen och ”förvarad” av myndigheterna.

Hästar har också varit en stort intresse sedan barnsben och som jag som vuxen fick anledning att återkomma till. Mitt specialarbete i hundtränarutbildningen kom att bli om Hästarnas lugnande signaler och är ett arbete som jag på sikt hoppas kunna fortsätta med och skriva en bok om.

Målet med min utbildning är att den så småningom att ska bli onödig, att jag blir ”arbetslös”… Fram till dess ska jag att njuta av världens bästa jobb ♥♥♥

Ett citat som följt mig så länge jag minns är ur Djungelboken.
Björnen Baloo lär människobarnet Mowgli hur man boxas och
har precis knockat pojken. Pantern Bageera frågar Baloo:

”- Säg mig, när du knockat dina elever, hur tror du då
att de ska minnas vad du lärt dem?”