Bara för att man kan göra på ett sätt, innebär inte det att man ska göra det

Det är inte svårt att vara snäll! Eller är det? Jag som alltid tagit avstånd från ovänliga metoder, förstår inte varför så många faktiskt väljer att vara ovänliga och orättvisa mot sina djur.

Vad är det som gör att man gör sådana medvetna val? Är det roligt att ha djur som hukar sig, går undan och undviker en när man kommer i närheten? Varför vill man ha djur överhuvudtaget om målet är att kränka och göra dem illa – fysiskt och eller psykiskt? Ligger det en njutning i att ha makt över ett annat livs väl och ve? Vi kan alla göra fel, men att metodiskt välja ovänliga metoder dagligdags? Vad är det för machomentalitet? Handlar det bara om okunskap?

Vad är det som gör att så kallade ”tränare” som Cesar Millan och andra likasinnade (också med andra djurarter), har en så stor genomslagskraft? De lär ju bara ut hur man ska skrämma och göra illa hundar (och andra djur) på det mesta möjliga och mest horribla sätt som finns! Det är förbjudet att hänga hundar, strypa, använda el, stackel och att skrämmas, oavsett om det är med olika saker, sin egen kropp eller röst. Ändå tilltalas så ofantligt många av dessa metoder…

Det mest egoistiska valet man kan göra är att skaffa sig ett djur – och barn

Det är sant som det är sagt! Man tar till sig en liv, en unik individ, som är helt utelämnad till ens eget godtycke. Det livet är helt beroende av den kärlek, ömhet och förståelse från den som tagit hem den. Eller bristen på detsamma. Det spelar ingen roll vilken djurart, ålder, kön eller vilka egenskaper eller kynne den har. Den finns där och man tar på sig ett ansvar för att ge den allt vad just den individen behöver, för att må så optimalt bra som möjligt.

Jag är trött på att läsa, se och höra om alla hundar, och andra djur, som far illa. Hundar som inte får mat eller vatten som dem ska, för ”att man inte ska behöva rasta dem så ofta”! Hundar som sitter och skäller och ylar på tomten för att ägarna inte vill ha dem inomhus! Hundar som skäller och gnäller av ångest för att vara hemma ensamma! Hundar som ständigt plågas med stryphalsband, ryck och slit, fy, skrik, alfarullningar, kastas med ryggen ner i asfalten… Hundar som inte vågar ta egna initiativ! Hundar som importeras från andra länder och inte ens vet vad det är att leva instängd i ett hem med alla ljud, människor på besök, ljus osv! Hundar som är deprimerade och gör sig ”så små” de kan, gömmer sig, för att undvika obehag. Hundar som rymmer och faktiskt väljer att inte komma hem igen! Hundar som stänger av sig mentalt! Hundar som är inne på sitt 3:e, 4.e, 5.e nya hem! Jag kan fortsätta, men det här är några av alla hundar som är plågade och stressade på grund av sina utsatta liv!

Man förkortar deras liv genom sina ovänliga handlingar mot dem. Antingen dör hundarna för tidigt för att deras inre organ och eller psyke inte orkar längre, eller så avlivar man dem för att de är ”omöjliga och jobbiga”…

Hur många frågar sig: Kan det vara mitt eget fel?

Stress- och smärtsystem

Däggdjur har precis samma stress- och smärtsystem som människan. Låt dig inte luras av de som påstår annat. Allting som du själv upplever i form av stress, trötthet, utmattning, smärta, värme, kyla och andra obehag, det känner också din hund (och andra däggdjur). Det finns ingen skillnad. Allt annat är ren lögn. När man utsätter ett djur för detta, innebär det djurplågeri. Man har skyldighet enligt Djurskyddslagen att se till att djuret inte till kommer skada, varken psykiskt eller fysiskt. Punkt!

Tillit är något man gör sig förtjänt av – och det är djuret som bestämmer det

Jag vill ha djur som tycker om mitt sällskap. Djur som kommer och är glada för att just vi delar livet, tillsammans. De har inte valt mig. Det är JAG som har tagit på mig ansvaret för deras trivsel och välmående, samma dag som de flyttar in i mitt hem. Detsamma gäller de som kommer på ”kollo” ibland. Alla behandlas lika och så ska det förbli.

Var snälla mot era djur och älska dem i nöd och lust ♥