Att använda en välsittande sele på sin hund är att föredra framför halsband. Men, många berättar om att de har problem med att ens få på selen på sin hund. Då menar jag de hundar som drar iväg när selen kommer fram eller de som står kvar, men är tveksamma till att få den på sig osv. Bara selen sedan är PÅ ”leker livet” igen. Hur kommer det sig?

Skulle en hund uppleva selen i sig som obehaglig kanske den inte visar det under promenaderna, så man bör vara säker på att den mår bra. Om du misstänker att den har ömmande hud, ömmande muskler som muskelsträckningar och -inflammationer, ryggskador mm, ska du kolla upp det. Men jag förutsätter här att hunden är fullt frisk.

Varför är en del hundar så aviga eller tveksamma mot selar då?

Jag letar alltid efter orsak och verkan innan jag tränar. Orsakerna är ofta flera och jag ska nämna de vanligaste som jag mött. Sedan en mycket enkel och generell beskrivning över hur man kan träna för att förändra hundens känsla för selepåtagningen.

En eller flera av följande är de vanligaste orsakerna till problemet (oberoende ordning)

• Ägaren böjer sig framåt och ÖVER hundens huvud och rygg. Hundar upplever oftast att det är både obehagligt och oartigt att man gör så mot varandra. Ju större man är utifrån hundens egen storlek, desto läskigare för hunden.
• Ljudkänlighet. Klickljudet när man snäpper ihop låsfästet upplever många hundar som obehagligt starkt.
• Hunden kan inte se vad som händer där uppe bakom huvudet och på ryggen.
• Hunden har upplevt obehag i samband med påtagningen. Förutom klickljudet, kanske låsfästet har nypt eller luggat hunden. Andra hundar har varit för närgångna när selen tagits på osv. Hundägaren har medvetet eller omedvetet gett hunden obehag. Hård eller irriterad röst, gett fysisk tillrättavisning mm.

Vad kan man göra istället?

• Sitt på huk eller knä, bredvid hunden när selen ska på. Är det mindre hundar kan den lyftas upp på/hoppa upp på en stol, bänk eller sängen istället. Böj dig aldrig över hunden. 
• Metodiskt träna så att hunden både SER och HÖR vart selfästets klickljud kommer ifrån. 
  En enkel beskrivning hur man kan börja. Gott godis, sele plus ditt lugn. Varje steg görs 3-5 gånger och upprepas flera gånger med minst 5 minuters paus emellan. När hunden under varje steg börjar visa glatt intresse för dig och selen kan du gå vidare till nästa. Du kan alltid återgå till tidigare steg om du upptäcker att du har gått för fort fram.
  Stegen kan vara: Stå upp, håll selen i  händer och när du snäpper ihop fästet, kan du samtidigt ”tappa” en godisbit. Sitt ner och gör samma sak och så vidare. Hunden ska ha upplevt klickljudet framför sig, bredvid sig och ovanför ryggen. Obs, INTE i närheten av öronen. Godiset ska ges direkt efter ljudet.
• Stör inte hunden. Alltså var tyst tills hunden har ätit godiset. Beröm med mjuk röst, tala om vad duktig han/hon är.
• Välj godis som är mjuk och som HUNDEN tycker om. De går snabbare att äta upp. Obs, om du som jag har en som inte alltid är ”godisglad”, så kan man behöva välja mat. Kokt kyckling, smörgåspålägg och liknande. Det är okej eftersom det ska användas under en övergångsperiod.
• För att lite beskriva vad en hund hör, kan man säga så här: Ljud som en människa med bra hörsel hör på 25 meters håll, hör hundarna på 250 meter… Ljudträning kan därför ofta vara en nödvändighet. 
• Försäkra dig om att i fortsättningen göra allt för att inte råka nypa eller lugga hunden med selfästet.
• Var alltid lugn och trevlig med hunden i samband med selepåtagningen. Vem vill vara i närheten av en surkart? Då drar jag mig också undan…