Åsikterna svallar, på en del håll riktigt hårt, om de olika sätt som finns att ”träna hund”. Det som jag personligen inte förstår är uttryck som att, om man vill träna ”cirkuskonster” måste det självklart vara med positiva metoder, men i ”fostran” krävs andra sätt. I det här fallet syftar man på aversiva val.

Jag som är uppvuxen med så kallade ”snälla metoder” förstår inte resonemanget alls. Mitt liv med djur handlar om att lära ut alla kunskaper de behöver för att må bra i vår konstlade värld. Med andra ord, genom att ge vardagskunskaper (träna) kunna FÖREBYGGA och ge djuren bra erfarenheter (Alltså inte när djuret redan står inför ett ”problem”). Det här ökar i sin tur tryggheten hos djuret; hemma, i skogen, när man umgås med andra människor och djur…
Alltså, jag vill ge mina hundar så mycket kunskap att när de hamnar i olika situationer ska de kunna handskas med det och veta vilket ”beteende” jag förväntar mig. Här kommer poängen: Jag gör på precis samma sätt när jag tränar alla slags aktiviteter och djur!

Hela min vardag med hundarna är en integrering där jag konstant lär ut ”konster”.

Varför? För att det mesta vi gör med hundarna,  365 dygn om året, är sådant som i grunden oftast är onaturligt för dem! Vi kräver konstant att de ska klara av ”konster” och beteenden tillsammans med oss i familjen och samhället. ”Konster” och beteenden som många gånger går stick i stäv med hur en hund naturligt gör i olika sammanhang. ”Problemen” uppstår först när det går emot vad människan tycker är obehagligt, ”rätt”, ”fel”, opraktiskt och så vidare. ”Jag vill inte att…” ”Hunden får inte för att…” osv.

Som exempel. Naturligt för en hund är att: Hälsa nära ansikten, alltså hoppar den. Människan tycker inte om det, men det är inte hundens fel att vi är upprättstående. Den knycker saker, för att den är uttråkad eller busig. Människan tycker inte om det, men det är inte hundens fel att vi låter saker ligga framme. Hunden skäller av olika orsaker. Människan tycker inte om det, men nu är det ju så att skällandet är en del av hundens språk. Listan kan natuligtvis göras oändlig om våra olikheter som hund och människa.

Sätten vi väljer, hur vi umgås med och tränar våra hundar i vardag och aktiviteter, är avgörande för hur de klarar av livet i vårt sammhälle. Jag hoppas personligen att aldrig mer behöva vara med och avliva fler hundar på grund av att den är sönderstressad, rädd och/eller skadad på grund av människors val av hantering av dem.

Jag vet alltså inget annat sätt att umgås med djur på, och undar precis som Kerstin Malm i hennes blog:

Vad är det som gör att vi tar till oss och vill använda det ena eller andra sättet att träna vår hund? Det är en frågeställning som vi skulle våga uppehålla oss mer runt. I förlängningen har den mycket stora konsekvenser för vilket samhälle vi kommer att få.

Kerstin Malm

Hela blogginlägget: Pudelns kärna, Kerstin Malms blogg